Jag ångrar inget.
Har precis avslutat en timmas samtal hem till min familj <3 Känner mig lite skakig, tårarna började t.o.m. rinna när jag pratade med mammsen. Känner för första gången hur långt ifrån dem jag är. Måste bero på att det var första gången mamma var hemma när jag ringde + att jag dessutom fick prata med pappa, Ida och Jon. Så det blev ett samtal med nästan hela familjen..
Men det var värt det, haha. Måste ju sakna dem nångång. Konstigt bara att det skulle dröja typ sju veckor..? Men de finns ju kvar, och jag kommer ju hem om 11 månader :P Och detta året kommer aldrig att gå att göra om så jag tänker fortsätta som innan och NJUTA. Det gäller att få ut allt av detta lilla året här borta..
Men nu har jag inte tid att sitta här mer. Måste packa för om ca en timmer drar jag!!
Hörs på måndag when I´m back from Vermont ;)
love <3
Åh är de äntligen lite hemlängtan som skett hos lilla Sara :O :D De va väl på tiden! ;) Självklart kommer du fixa 11 månader till galant! :D Saknar dej, puss&kram <3
Herregud, jag skulle ha jätte mycket hemlängtan! Men jag kan förstå dig, att det händer ju så mkt roliga saker hela tiden så man hinner nästan aldrig längta hem :P Även om man innerst inne nog gör det:)
Det var från mig det förra :)
hihi, så rätt där Ida! <3 Lite hemlängtan hos lilla mig ;) Men det "gick över" som tur var :) Och så är det ju inte långt kvar tills maj då ni kommer :D
Nej det skulle du inte Julia, inte om du vill detta! Men som sagt så måste man ju känna lite hemlängtan, vissa känner mycket andra mindre ;)
Pussar i massor till er båda!! <3<3