Min rematch tid har gått ut. Fick för en liten stund sedan veta att flyget bokades. På lördag lyfter planet och på söndag förmiddag sätter jag min fot på svensk mark..

Den här sista veckan har inte varit kul, inte rematchgrejen i alla fall. Har pratat med familjer och med Cultural Care fram och tillbaka. Vet inte hur många gånger jag ringt min programdirector för att hon ska hitta familjer eller svara på mina frågor m.m. Jag visste redan innan jag gick in i rematch att detta är en svår tid att hitta en ny familj på men som sagt så var det ett måste att göra en rematch. Jag bestämde snabbt att jag inte skulle ta en familj om det inte kändes helt rätt. Det var inte värt det annars. Så visst fanns tanken på att det kunde bli Sverige men jag känner nu att gud vad långt borta den tanken var...?!

Så här men facit i handen nu när jag vet att biljetten håller på att bokas så tror jag ändå att jag gjorde rätt. Pratade med en del familjer men egentligen så var det bara en enda som jag kände att de kunde ha blivit bra. Men där fanns problemet att de bodde ganska avskilt och att jag fick en olustig känsla eftersom de inte frågade några frågor om mig eller försökte ta reda på vad jag var för en person.. Så det blev ett nej. 

Så, så ligger det till. Började gråta när jag fick veta att det var slut på den här tiden. Men inga mer tårar, nu ska jag njuta av mina sista timmar här med mina underbara vänner i Boston innan jag beger mig till Sverige för ett kärt återseende med de personer jag inte har träffat på sju månader...



love<3