Ok, vet inte vart jag ska börja?! När jag åkte som au pair tänkte jag att detta kommer att bli min livs resa. Jag kommer att bli en del av en familj, älska mina värdbarn och få grymma vänner. Jag kommer växa som person och lära mig massor. Jag kommer att se hela USA. Visst, det kommer vara svåra stunder. Barnen kommer att vara envisa ibland och inte alltid underbara. Hemlängtan, det som ska vara typ värst ska man överleva...

När jag valde min familj gick jag på magkänslan. På pappret såg de inte ut som den familjen jag ville ha och jag tänkte säga nej. Men så fick jag prata med mamman och jag gillade henne. Ändrade uppfattning och på något sätt så kändes det rätt. Nu efter snart 7 månader känns det inte lika rätt längre. Det var inte så bra som jag trodde. Min värdmamma kan konsten att utnyttja och som au pair så kan man ibland känna att man inte har så mycket att säga till om. Hon bryter dessutom mot alla regler som finns inom organisationen. Så som det ser ut nu så känner jag mig inte som barnens au pair. Jag känner mig som min värdmammas au pair.

Jag kan fortsätta länge till. Jag har bra skäl till varför jag har fattat mitt beslut men jag tänker inte skriva mera här. Det som dock var sant med hela den här resan var vännerna. Jag har verkligen fått grymma vänner! Vänner jag inte vill tappa kontakten med. Vänner som ovetande gjorde mitt val svårare...

Så trots att jag älskar mina värdbarn, trots att jag älskar mina vänner så tänker jag gå in i rematch. Jag kan inte stanna i den här familjen för jag vet att jag då inte kommer att kunna se tillbaka på det här året med glädje. Jag har redan stannat här längre än vad jag borde men på grund av våran planerade resa har jag inte kunnat göra något. Den får inte bli förstörd!

Jag vill inte heller åka hem. Har jag klarat mig så jäkla bra ifrån hemlängtan, när jag sett andra som tyckt det varit riktigt jobbigt så ska väl inte en sån här sak få mig att åka hem?! Så jag tar chansningen. Imorgon (kvällen innan planet lyfter för Kalifornien) så kommer min LCC (kontaktperson) hit och jag går i rematch. Jag tar mina väskor och flyttar ut. Beger mig iväg på en grym resa med en grym vän och håller tummarna för att det finns en ny familj för mig...

Om det inte blir en ny match så kommer jag att sätta min fot på svensk mark betydligt tidigare än planerat men då vet jag att jag inte kommer att ångra det. Jag kommer att kunna se tillbaka på det här året och minnas allt det bra! Allt jag upplevt och allt jag gjort. Men detta hoppas vi inte sker. Vi tror på en ny familj!

Men först ska jag avsluta det här kapitlet. Sedan ska jag ge mig iväg till Kalifornien och efter det, då får vi se vad som händer...

Men nu vet ni, nu är det ingen hemlighet längre.

love<3