En enda röra!
Igår var det inget sb-möte vilket kändes otroligt konstigt! Hallå!?, tisdagskvällar är ju snicksnackkvällar liksom.. Istället blev det semla hos Ida och en promenix med Markus, så det vägde upp rätt bra - haha!
Dagen började med ägg-påsk-kake-bak med syskonen, sedan fortsatte jag städningen/röjningen/uppackningen i mitt rum. Fy, men nu börjar jag se golvet! Det är ju inte helt lätt att packa upp när man inte har någonstans att packa in grejerna.. Ringde mormor och morfar och meddelade att jag befinner mig i Sverige, lagade mat, handlade mat m.m. och just det, det kom en gubbe och pratade träd med mig i nästan en timme. Nu kan jag allt om sånt! Aja, inte så mycket roligt att berätta så jag slutar nu.
love<3
Myspys på fiket
Spenderade eftermiddagen med Terra, Ida och Johanna. Det var så sjukt kul att träffa dem igen! Och ni skulle sett Johannas face när jag och Terra överraskade henne. Hon trodde nämligen att hon bara skulle träffa Terra - haha lurad!.. 
Känns som att jag börjar att förstå att jag är hemma igen. Först tyckte jag att det skulle bli lite typ jobbigt att träffa flickorna igen, för när jag börjar träffa folk här så kommer ju Bostontjejerna att kännas längre och längre bort.. Men så är det ju och jag kommer inte att träffa dem förrän till sommaren. Inget jag kan göra, det är bara att inse det. Och jag kan ju inte annat än att säga att känslorna ändrades så fort jag såg flickorna. Klart som tusan att jag blev lycklig över att ha så fantastiska vänner!
Så egentligen ska jag ju bara vara glad. Man kan ha båda, jag har både järngänget och flickorna - så det så!
Avsluade också nyss ett samtal från min lilla Emmapemma i sthlm som jag måste åka och hälsa på. Skoj skoj!
En grej till - Malin, jag åt en leverpastejmacka för dig idag ;)
love<3
Back in Sweden..
Hade en mysig sista tid i Boston med underbara vänner. En sista måltid, filmkväll, Boston by night och lite mera hann vi med. Men usch vad det var jobbigt att sätta sig på flyget. Själva resan gick bra och på Landvetter möttes jag av familjen. Det känns konstigt, hade jag fått bestämma så hade jag varit kvar ett tag till därborta. Men nu är det bara att vänja sig och ta tag i livet här hemma...
Tack snälla Emma, Malin och Sandra för skjutsen till flyget och all hjälp! Och ja, jag kom välbehållen till Sverige...
love<3
2 veckor senare..
Min rematch tid har gått ut. Fick för en liten stund sedan veta att flyget bokades. På lördag lyfter planet och på söndag förmiddag sätter jag min fot på svensk mark..
Den här sista veckan har inte varit kul, inte rematchgrejen i alla fall. Har pratat med familjer och med Cultural Care fram och tillbaka. Vet inte hur många gånger jag ringt min programdirector för att hon ska hitta familjer eller svara på mina frågor m.m. Jag visste redan innan jag gick in i rematch att detta är en svår tid att hitta en ny familj på men som sagt så var det ett måste att göra en rematch. Jag bestämde snabbt att jag inte skulle ta en familj om det inte kändes helt rätt. Det var inte värt det annars. Så visst fanns tanken på att det kunde bli Sverige men jag känner nu att gud vad långt borta den tanken var...?!
Så här men facit i handen nu när jag vet att biljetten håller på att bokas så tror jag ändå att jag gjorde rätt. Pratade med en del familjer men egentligen så var det bara en enda som jag kände att de kunde ha blivit bra. Men där fanns problemet att de bodde ganska avskilt och att jag fick en olustig känsla eftersom de inte frågade några frågor om mig eller försökte ta reda på vad jag var för en person.. Så det blev ett nej.
Så, så ligger det till. Började gråta när jag fick veta att det var slut på den här tiden. Men inga mer tårar, nu ska jag njuta av mina sista timmar här med mina underbara vänner i Boston innan jag beger mig till Sverige för ett kärt återseende med de personer jag inte har träffat på sju månader...
love<3
Back in Boston..
Nu är Emma och jag tillbaka efter en fullspäckad och grymt rolig semester. Vi har sett och gjort typ allt! Sovmorgonarna har vi skippat och vi har gått flera mil. Vi har inte behövt stressa men vi har utnyttjat varenda minut. Mycket tid har spenderats i minubussen men ändå kändes det inte alls lika jobbigt som jag trodde från början.. Så nu är jag här, lite trött efter en lång flygresa men shit vad det har varit värt det. Grym resa!! :)
Bilder kommer senare, nu ska jag vila lite..
Vad gäller en ny familj så är det inte över än. Den kommer, vänta bara!
love<3
Exit-samtalet
Efter att ha tillbringat eftermiddagen/kvällen hos Malin så åkte jag "hem" till kvart i nio. Kom dit samtidigt som min LCC, så vi gick in och skulle börja samtalet. Jag blir besviken när jag får veta att min värdpappa inte kommer att deltaga i mötet. Min värdmamma ursäktar honom med att han har massa jobb och säger att han sitter på kontoret... Men jag vet att hon inte vill att han ska vara med eftersom hon vet att det är hon som har "förstört" detta. Hon vill inte att han ska veta att det är hon som bryter mot reglerna. Hon är så ful, och i själva verket så satt han inte på kontoret. När jag gick ut kollade jag in genom fönstret, lampan var tänd men datorn avstängd..
Samtalet gick bra, eller så bra det kunde gå. Jag kunde gå ut genom dörren och känna att jag gjorde rätt. Jag spelade spelet som jag skulle och som de sagt till mig att göra, jag bröt inte ihop. Blev upphämtad av mina underbara vänner och åkte hem till Malin igen. Min LCC ringde igen och berömde mig för att jag klarade samtalet så bra. Han undrade t.o.m. om jag verkligen var svensk..?! Svenskar brukar inte vara så "modiga" som han sa. Han berättade att min värdmamma till 99% chans kommer att gå ur Cultural Care. Hon vet att hon har bränt sina broar.
Äntligen börjar mitt magont släppa. Har haft grymt ont och det har varit jobbigt att inte veta vad som kommer att hända och hur det kommer att gå. Det vet jag i och för sig inte nu heller men jag har avslutat det här och kan gå vidare nu..
Imorgon åker vi, tjihoo!!! :D
love<3
Hej då, jag älskar er..
Senare när jag tagit ut mina väskor (i smyg utan att barnen sett), åkt och hämtat läxor till ungarna, dumpat väskorna hos Malin och är i mataffären och handlar åt min familj så ringer värdmamman. Hon säger att de inte vill att jag ska äta med dem ikväll utan att jag redan nu ska lämna huset. Sedan komma tillbaka ikväll när barnen sover och ha mötet med dem och min LCC. Så åker hem, städar det sista i rummet och går ner. Säger till mina barn att jag ska åka och sova hos Emma eftersom vi kommer att åka så tidigt på fredagen..
Det var inte lätt att hålla tillbaka tårarna när jag skulle säga hej då och veta att jag inte kommer tillbaka när de blir ledsna för att jag ska vara borta bara 10 dagar i Kalifornien.. När min lilla kille säger att han älskar mig och undrar hur många dagar jag kommer att vara borta och hur snart han kommer se mig igen. Eller min stora tjej som vill att jag ska stanna och strunta i min resa, för att jag ska kunna vara med henne. Usch, jobbigt!
Så, så ser det ut nu. Alla mina saker är hos Malin, jag likaså. Jag åker till familjen ikväll och vi skriver på pappren. Det kommer inte bli lätt, men sedan lägger vi detta bakom oss. För imorgon går planet och i 10 dagar ska jag bara ha grymt roligt :)
love<3
När det är för bra för att vara sant..
När jag valde min familj gick jag på magkänslan. På pappret såg de inte ut som den familjen jag ville ha och jag tänkte säga nej. Men så fick jag prata med mamman och jag gillade henne. Ändrade uppfattning och på något sätt så kändes det rätt. Nu efter snart 7 månader känns det inte lika rätt längre. Det var inte så bra som jag trodde. Min värdmamma kan konsten att utnyttja och som au pair så kan man ibland känna att man inte har så mycket att säga till om. Hon bryter dessutom mot alla regler som finns inom organisationen. Så som det ser ut nu så känner jag mig inte som barnens au pair. Jag känner mig som min värdmammas au pair.
Jag kan fortsätta länge till. Jag har bra skäl till varför jag har fattat mitt beslut men jag tänker inte skriva mera här. Det som dock var sant med hela den här resan var vännerna. Jag har verkligen fått grymma vänner! Vänner jag inte vill tappa kontakten med. Vänner som ovetande gjorde mitt val svårare...
Så trots att jag älskar mina värdbarn, trots att jag älskar mina vänner så tänker jag gå in i rematch. Jag kan inte stanna i den här familjen för jag vet att jag då inte kommer att kunna se tillbaka på det här året med glädje. Jag har redan stannat här längre än vad jag borde men på grund av våran planerade resa har jag inte kunnat göra något. Den får inte bli förstörd!
Jag vill inte heller åka hem. Har jag klarat mig så jäkla bra ifrån hemlängtan, när jag sett andra som tyckt det varit riktigt jobbigt så ska väl inte en sån här sak få mig att åka hem?! Så jag tar chansningen. Imorgon (kvällen innan planet lyfter för Kalifornien) så kommer min LCC (kontaktperson) hit och jag går i rematch. Jag tar mina väskor och flyttar ut. Beger mig iväg på en grym resa med en grym vän och håller tummarna för att det finns en ny familj för mig...
Om det inte blir en ny match så kommer jag att sätta min fot på svensk mark betydligt tidigare än planerat men då vet jag att jag inte kommer att ångra det. Jag kommer att kunna se tillbaka på det här året och minnas allt det bra! Allt jag upplevt och allt jag gjort. Men detta hoppas vi inte sker. Vi tror på en ny familj!
Men först ska jag avsluta det här kapitlet. Sedan ska jag ge mig iväg till Kalifornien och efter det, då får vi se vad som händer...
Men nu vet ni, nu är det ingen hemlighet längre.
love<3
Tisdag
Nu är det inte långt kvar, på fredag lyfter planet. Tjihoo, snacka om att jag längtar!!
Lejonkungen i söndags var grymt bra! Musiken underbar och vilka dräkter/kostymer de hade. Helt galet. Kom på mig själv ibland med att bara sitta och stirra och försöka komma på vad de hade på sig! Innan föreställningen började hade vi ett helt gäng (tror att vi var upp mot 17 pers) käkat smarrig mat på Cheescake. Så det blev en kanonbra avslutning på helgen kan man säga :)
Nu är det tisdag och Starbucks ikväll. Jag jobbar 10 timmars dagar måndag-torsdag så fullt upp. Dessutom är barnen är sjuka, och Julian ska till doktorn i eftermiddag. Kan hända att han har öroninflamation. Bara att hålla tummarna att inte jag blir sjuk.
Och om ni ville veta så håller det underbara vårvädret i sig! :)
love <3
Sol och värme, våren är här!
Mycket härlig dag som avslutades med ett biobesök. Filmen kan jag väl inte påstå var den bästa men trevligt sällskap hade jag ju i alla fall!
Idag är det au pair-möte då vi ska se Lejonkungen. Har hört att den ska vara jättebra så det tror vi på!
Sedan är det bara måndag, tisdag, onsdag och torsdag kvar innan vi åker. Längtar! Men först ska beslut fattas och vad som händer får vi se på torsdag...
love<3
Tärningen är kastad..
Heja mig!
love<3
Inget slår bygg!
Vet inte riktigt hur jag ska förklara men idag saknade jag bygg! Programmet, lektionerna, lärarna, vännerna - allt. Trodde aldrig att det gymnasieprogrammet skulle vara så rätt för mig.
Idag när Julian och jag var ute så gick/cyklade vi runt och kollade på alla hus de bygger. Så intressant, jag vill bara vara med, hjälpa till! "Hittade" till och med ett nytt hus som de ska börja bygga. Självklart så kommer vi följa det huset också och se hur det tar form!
Det är tur att min unge också tycker att det är kul, även om hans intresse mer ligger i att titta på bilarna, lastbilarna o.s.v.
love<3
Söndag.
love<3
